från en gammal dagbok

Hur mycket jag än bara vill glömma, sluta känna och börja på nytt så går det inte. Jag vill bara lägga mig i en säng med dig och trassla in våra ben som vi brukade göra. Inte säga någonting utan bara vara. Vara tillsammans. Säga nu glömmer vi det här och fortsätter där vi slutade.

När vi satt där vid trädet och var fulla så tog du på mina ben som du brukade göra. När du gick iväg för att gå hem och sova så blev jag lika ledsen som när du gick ifrån filmkvällen som vi båda var på innan vi blivit ihop. Men den här gången var det annorlunda för jag visste att vi inte kommer att bli tillsammans igen. Du sa hejdå till alla utom mig.

Du är fri, du är lycklig men kvar är jag. Kvar med känslan av att jag aldrig kommer att hitta någon bättre än dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0